Sidor

onsdag 22 mars 2017

"Jag får sån adrenalinkick av vita dukar"


I torsdags hade jag den stora lyckan att få besöka Lisa Rinnevuos ateljé i södra Stockholm.

Bilderna är tagna med mobilen, så de är inte av den bästa kvaliteten - men se det var minsann besöket! Så inspirerande och trevligt.



Jag har gillat Lisas figurer - väsen - sedan jag såg dem första gången för kanske femton år sedan. Det är något i deras blickar som talar till mig.



De flesta är också färgstarka även om hennes senaste utställning var i svartvit tusch.



Det finns alltid en text, ett budskap, ett mantra i bilderna. Förr upprepades de ofta som en ram runt motivet, numera blir det mer rader på en sida eller i nederkant.

Bara handstilen i sig får mig glad!



Lisa målar alltid på golvet och köper gärna duk på rulle. Rullar ut så långt hon kan i sin ateljé och börjar direkt med en text över hela duken. Hon beskriver det som att hon blir ivrig som en Jack Russel ("Jag får sån adrenalinkick av vita dukar") och genom att skriva en text kan hon sedan lugna ner sig och arbeta vidare i normalare tempo.

Botten på tavlorna består av flera lager färg, ibland bara två - ibland betydligt fler, men de börjar alltid med en text.



Akrylfärger trycks ut i stora klickar.



Med en bit dubbelvikt kartong stryker hon sedan ut färgerna över duken.



Huvudena görs med sprejfärg, en vattenbaserad akrylsprej som inte är giftig. Lisa visade tekniker som fick färgen att rinna eller stanna på plats, beroende på hur hon ville att det skulle se ut.

Den avslutande texten skrivs med giftig kalligrafituschpenna som ger en snygg blank täckande yta men luktar förskräckligt.



Att botanisera bland alla underbara litografier var ren och skär lycka, men hur skulle jag kunna välja?



Min konstförening köpte tackolov tre verk (två litografier; den högra stående "Dreamers" på bilden och den blåa "Manhattan" som ligger nedanför), så jag kanske kan få vinna något av dem i en framtida utlottning?



De köpte också det högra screentrycket "Spring" från Lisas kollektion av geishor.



Själv köpte jag en liten litografi som heter "Skorpan" efter Astrid Lindgrens berättelse om bröderna Lejonhjärta. Nu ska den ramas in, sedan får jag leta efter ett ledigt utrymme på någon vägg ...

måndag 20 mars 2017

EFIT 13 år, vårdagjämning och Lisa!


Tänk att just idag fyller EFIT 13 år. Så länge har jag inte varit med utan mitt första EFIT-inlägg lade jag in på hemresan från semestern 2009. Idag gör jag mitt 164:de!


6.45
 Vaknade för en halvtimme sedan och undrade
om maken kom ihåg att han skulle ha med Äldste sonen i bilen.
Det gjorde han inte utan han går upp
och väcker sonen som aldrig hör sin väckarklocka.
En halvtimme senare hör jag ytterdörren låsas
och måste kolla att sonen är med. Det är han.

 

7.45
 Lillhunken har lite sovmorgon just på måndagar.
Han testar den nya Fuet-salamin jag köpte igår.
Tycker att den vanliga Fuet är godare.



8.45
Strosar runt ensam hemma.
Tar bort etiketter från småflaskor
som antingen ska plattas till i glasugnen
eller sparas till småblommor.



9.45 
Ser de två första av årets deltagare i Så mycket bättre presenteras.

 

10.45
 Bokar Roslagsmarschen, något vi bestämde i lördags.
Kul att bli ett helt kompisgäng som vandrar!

 

11.45
 Känner mig kränkt.

 

12.45
Testar om kiwin är mogen.



13.45
Jobbar i glasateljén.

 

14.45
Och där är jag fortfarande.

 

15.45
Lillhunken äter jordgubbar och grädde som var kvar sedan igår.



16.45
Sorterar papper i pärmar.

 

17.45
Kliver in genom porten till Blå Porten.
Ska träffa dottern.
Nu blir det mobilbilder ett tag. 



18.30
Mumsar lammfärsbiffar.
Dottern äter feta- och spenatquiche.
Och minsann blev det inte ett glas rött ändå!?

 

19.30
Sitter i mitten av absolut första bänk på Cirkus. 
Precis som förra gången hon var här, för två år sedan.
Underbara Lisa Ekdahl!

 

21.00
Till extranumren kommer Lisas nya kompis Magnus in.
Då knäpper jag några bilder med mobilen.



21.45
På Centralen.
Missar mitt tåg och går in på COOP i väntan på nästa.
 


22.45
Hemma.Vatten.Trött. Nöjd.
Sova.

söndag 19 mars 2017

En tung helg


Jamen då säger jag: Varning för många matbilder!
Torsdagens inspirerande ateljébesök hör inte till helgen, så det berättar jag om en annan dag.
I fredags flyttades tjejmiddagen hem till mig eftersom värdinnans dotter däckat i hög feber. Det var precis lagom ansträngande att dammsuga, duka bordet, skura toaletten och tända lite ljus innan värdinnan kom med all färdiglagad mat.



Hon har en avundsvärd resurs i form av en syster med delikatessbutik. Nu fick vi smaka en del spännande tilltugg som vi inte smakat förr, bl a en variant på popcorn som först smakade kola och sedan kom ett redigt sting av svartpeppar och chili - de var beroendeframkallande. Rågchips, osötade bananchips och parmesanchips doppade  vi i två olika dippar samt i den mjuka franska osten Brillat Savarin. Bellini i glasen. Gott!



Den ekologiska gårdskycklingen smälte i munnen, tillsammans med Picards portionspotatisgratänger och rödvinssås.

Och ett antal olika rödviner. Vi brukar testa flera olika viner när vi träffas och om några av tjejerna är bilförare blir det minst sagt en del åt oss andra ...



Två delikata praliner inför efterrätten ...



 ... som var en chokladfondant, serverad med ekologisk lingon/hallon/blåbärsglass.

Ingen orkade något kaffe. Och ganska sent blev det innan jag var klar med disken.

Sedan blev det lördag och jag åkte genom stan till en söderförort (Farsta). 50 minuter tog det med lokaltrafiken, så bara för att man bor i nollåtta har man inte allt nästgårds.

Där hade vi möte, vi hantverkare som säljer våra saker i butiken i Gamla Stan. Kommande halvårs arbetsschema bokades och en hel del annat avhandlades.



Så fick jag smita från de andra för ytterligare en 50-minuters resa genom stan, nu till norrförort (Sollentuna). Där samlades vi gamla KTH-vänner (och två lundensare faktiskt, men de får vara med ändå) för att fira den äldste av oss som ska fylla jämnt.

Vi fick en fantastisk halstrad tonfisk med wasabisås och mangosalsa som förrätt. Så gudomligt gott!



Den förenklade modellen av rostbiffssalladen har spridit sig hit, sist fick jag den hos väninnan på en av essingeöarna, hon som gett mig ursprungsreceptet.



Tre goda ostar, fröknäcke och


sa jag att vi drack ett antal olika rödviner?



Kalasgod glasstårta från Stockholms Glasshus, det yttre skiktet var av min favoritsort - en chokladglass med rom och apelsin.

Sedan var vännen ordentligt firad och vi tog oss så småningom hem på dagens (dygnets) tredje långresa. Denna gång tog det en timme men det berodde såklart mest på att det var sent.



På söndagen satt jag ganska länge under täcket i tevefåtöljen och njöt av fredagens Let's Dance innan jag tog mig in i duschen och sedan in till själva hantverksbutiken för ytterligare ett möte. Puh.



Efteråt gick jag i sakta mak genom stan för att få njuta av vårsol och alla andra flanörer en stund innan jag åkte hem, tog fram trädgårdsmöblerna, gräddade pannkakor till middag och bestämde mig för att inte äta någon mat eller dricka något vin på flera dagar ...

Jag säger det igen - TUR att det är måndag imorgon (och då är det EFIT)!

fredag 17 mars 2017

Vårglädje är vår glädje!


Det bästa vårtecknet av dem alla är när jag vänder upp den största krukan, fyller den med vatten och drar igång min glasfatsfontän. Det tar inte lång stund innan fåglarna både dricker och badar.
I år är jag tidigare än jag brukar, andra år är jag glad om den är igång till min födelsedag i mitten av april. Snart kanske isklumpen i min stenfontän tinat så att jag kan få igång den fontänen också.



Ja, jag har faktiskt sopat trädäcket och vänt upp alla mina krukor tidigare än någonsin. De tillbringar vintern liggande på sidan med både växter och jord kvar. Visst händer det att någon spricker, men jag har så många krukor att jag inte blir speciellt ledsen över det.



Nu gäller det att spana på fjolårets foton och försöka förstå vilka krukor det finns perenner eller lökar i, så att jag inte börjar riva i dem. Glädjen var stor när jag såg att fyra hortensior överlevt vintern i kruka och skjuter nya skott! Helt vanliga hortensior som köpts som krukväxt.



Ute i rabatterna ökar spänningen när jag ser att fjolårets inköp i Danmark och Tyskland tycks ha överlevt. Bollvivorna sticker upp små knoppar redan nu, hoppas det inte är för tidigt. Dessa hade jag letat efter i varenda trädgårdsshop och hittade till sist i en liten butik mitt ute i ingenting i Tyskland på vår väg hem. Jag delade på de största vid plantering och hade fullt sjå att vattna dem för de slokade för minsta lilla.



I Kalvehave förra påsken köpte jag två oförskämt billiga prydnadskörsbär och en fjärilsbuske och alla visar tecken på liv! Tänk så glad man kan bli för så lite!