Sidor

14 december 2016

Ett reprisinlägg, fem år senare!


Idag för tjugo tjugofem år sedan var jag bjuden på bröllop. Ett hemligt bröllop i Stockholms Stadshus. Det var bara jag och sambon som visste om det. Vi skulle vara bröllopsvittnen.

På morgonen kände jag att magen var i olag. Sambon körde vår lilla dotter till mina föräldrar som skulle passa henne, eftersom vi på kvällen även skulle gå på Kårspexet. Jag hoppades att magen skulle lugna sig.

Illamåendet kom i vågor. Bussen till Stadshuset var en plåga, men så snart jag fick frisk luft kändes det bättre. Långa djupa andetag. Lååånga djupa andetag.

Jag fotograferade bröllopsparet i den svaga vintersolen utanför Stadshuset. Vigseln tog inte många minuter. Jag kände mig hyfsat bra. Följde med i taxin till anrika Stallmästargården där bröllopsmiddagen skulle avnjutas, mest för att det var närmare för mig att ta mig hem därifrån än från Stadshuset. Att äta mat var inte att tänka på.


När taxin parkerar vid restaurangen har bilåkandet satt fart på mitt illamående. Jag frågar sambon efter min plastpåse som jag tagit med mig ifall-att. Svaret blir att den ligger där bak.

Så där står jag, uppklädd för bröllop mitt på parkeringen utanför Stallis, och tömmer magen. Utan skyddande plastpåse. Stackars gäster som kom ut från restaurangen och såg mig!

Sambon och bröllopsparet går in för att äta. Jag stapplar hem till lägenheten. Lyckas ringa en väninna och avslöja vad som hänt, så att hon som bor närmast bröllopsparet ska kunna göra något bus på deras hus eller bil. Sedan däckar jag i sängen.

Det dröjer inte länge förrän sambon dyker upp. Efter förrätten har han gått på herrarnas och insett att han också var magsjuk.

Bröllopsparet sitter ensamma kvar och äter av sin middag.
Vi lyckas kränga kvällens spexbiljetter.
Hur resten av dagen och natten fortlöpte behöver jag säkert inte beskriva, men vi var väldigt glada att vi hade barnvakt!

och som om det slutade där ...

Sedan skulle det ju bli försenad möhippa. Vi planerade och fixade och på kvällen innan däckade jag i 40 graders feber. Influensa.

och som om det slutade där ...

Bröllopspresenten! Det var 1991 som Nobel fick sitt nya porslin och sina fina dukar från Klässbol. Klart att brudparet skulle ha en duk i bröllopspresent! Jag kontaktade Klässbol som tyvärr svarade att de hade fullt i orderlistorna, men när skulle brudparet gifta sig? Inte kunde jag säga att de redan gift sig, så jag drog till med den 14 februari, som är årsdag från när de fick ihop det. Klässbol lovade att se vad de kunde göra.

Och så plötsligt en dag kom ett paket hem till mina vänner. Helt utan avsändare eller förklaring. Eh, jaha, jo det är liksom er bröllopspresent är det tänkt ...

Epilog: Paret är fortfarande gifta. De smittades aldrig av vår magsjuka. Duken används.

Och vi är fortfarande vänner!

7 kommentarer:

BP sa...

Snacka om urusel tajming gånger 3 om man säger så. Men så i efterhand är det ju en riktigt rolig historia som du minns in i minsta detalj:-)

Marit sa...

Huff, det hørtes fryktelig ut med den magesjuken! Godt at de andre ikke ble smittet.

Ha det godt!

Janicke sa...

Vilken historia! Går väl an att fnissa nu, men hu när det hände. Urk vilken osis.

@ Ja, det är det där "många bollar i luften"-trädet som får så där långa, slanka skidor. Att ta frön tänkte jag inte på och kunde inte heller. Växte på en ödetomt bakom ett staket, så om det doftar vet jag inte.
Det var många små pojkar som hade upptäckt att de där fontänerna killade gott ...
Har glömt vad den kallas, den där vattensporten där en slang med nån jetstråle lyfter en upp i luften. Har nån bild av det också. Å så avtar strålen plötsligt å då plurrar man.

Vilt og vakkert sa...

Heisann, herlig innlegg! Når enden er god, er allting godt. Ha fine førjulsdager ;:OD)

Anonym sa...

Oj, vilken mardröm! Men slutet gott, det gillar jag!
Ha det bra!

Annette sa...

Jösses, jag vet inte om jag skall skratta eller lida med er... Usch för magsjuka, särskilt vid sådana tillfällen! Och vilken maximal otur med influensan. Men december-mars är månader då man inte kan lita på att man är frisk dagen efter, rätt som det är ligger man nedbäddad i feber, eller magsjuka. Här hos oss blev Patrik sjuk och sängliggande i fem dagar, helt otroligt, han som aldrig blir sjuk. Jag och tjejerna är fortfarande friska, peppar peppar. Men jag har sett till att fixa det mesta inför jul, utifall att jag blir sjuk. Vi skall vara 17 personer här på julafton, då har jag inte tid att bli sjuk veckan innan jul och ha allt kvar att göra.

Mias Mix sa...

Haha, känner igen inlägget men roligt att läsa igen. Tänk så det kan bli. Härligt att ni är vänner än idag!!