Sidor

torsdag 10 augusti 2017

I Hansastaden Stralsund


Jag måste återkomma till vår resa i Europa. Det finns så mycket mer att visa. Så mycket som ger mig mersmak - och kanske dig?

Vi var på väg från Prag till Stralsund, maken och jag. Sönerna tog flyget hem från Prag, men vi skulle bo två nätter i Stralsund och inte ha lika bråttom hem. Det var en ganska dryg bilresa, trots att vi pausat vid slottet i Moritzburg.

Vi svängde av motorvägen för att se ringmuren i Neubrandenburg. Parkerade mitt i stan i ett parkeringshus och gick till en av de mäktiga stadsportarna för att sedan följa muren.



Jag hade trott att man kunde gå ovanpå, men det var den alldeles för smal för.



De små söta korsvirkeshusen hängde som balkonglådor på muren.



Utanför muren visade det sig att de hade bra stöd mot marken. Undrar så hur de ser ut inuti?



Det fanns stadsportar i alla fyra väderstreck, vi såg tre av dem. På ett ställe var stadsporten dubbel.



Alla var de olika och alla var de pampiga.



Muren i sig var inte alls lika pampig. Lite besvikna körde vi vidare efter att ha handlat frukostmat.



För i Stralsund skulle vi bo i lägenhet mitt på gamla handelstorget. Ett dubbelrum med pentry, alldeles utmärkt. Om man bortser från ösregnet som vi kört in i.



Men solen kom fram och vi kunde gå torrskodda ut för att leta restaurang.




En mysig blandning av arkitektur och hantverksbutiker som jag gärna hade velat kika in i.



Vi åt på restaurangen som till hörde det hotell som också hade vår lägenhet. En vacker och udda lokal, men jag var tyvärr inte helt nöjd med min mat. Kyparen var ovanligt spexig för sin yrkesroll, något alla kanske inte gillar men det gjorde vi.

Sedan visade det sig att Gärdsmygen bott på just detta hotell bara några dagar efter att vi varit där!



Morgonen efter blåstes det upp en gigantisk avbild av en tjocktarm på torget. Vi avstod från att gå in i den.



Hittade istället en lokal där en stor modell av staden fanns. Vi bodde alltså vid torget mitt i bild. Jag köpte ett tryck av en målning av husgavlarna längs gatan mot torget, de var väldigt variationsrika!

Sedan åkte vi på en tur längs kusten mellan Stralsund och Rostock, ett område som jag absolut vill tillbaka till - men de bilderna får komma i ett annat inlägg.



Efter vår utflykt vandrade vi runt i hamnen, här hade de inte food trucks utan food ships. Populärt ställe såg det ut att vara. Brötchen (småfralla med hård skorpa) med fisk är något som bjuds i de flesta (om inte alla) tyska kuststäder.



Mitt bland de gamla magasinen hade Ozeaneum byggts, en mycket modern byggnad. Den får vi besöka nästa gång vi kommer hit.



De gamla magasinen är precis lika pampiga och vackra som stadsportarna. Tänk så mycket alla detaljer gör för en byggnad.



Vi gick en liten extra tur och hamnade bland små korsvirkeshus vid Heilgeistkloster, några väldigt charmiga kvarter med låg bebyggelse och bilfria kullerstensgator.



Här fanns inget egentligt kloster, utan ett sjukhus som en gång i tiden tog hand om fattiga och äldre. Området förstördes under trettioåriga kriget och fick byggas upp igen.



Om detta visste jag inget där jag gick och njöt av alla rosor och stockrosor. Nu tycktes här vara privatbostäder.




När vi så kom fram till själva kyrkan blev det nästan för mycket. Så otroligt vackra stockrosor. Och dessutom mot den väggen!





- Såg du kanonkulorna i väggen? frågade maken. Men jag hade ju bara sett stockrosorna ...



Upplevelserna var inte slut där. Längs en av gatorna vi gick var en port öppen. Inte en människa syntes till, men jag gick in. Det såg så spännande ut!


klicka gärna!

Ett gigantiskt rum som tycktes vara ett museum eller utställning fanns innanför porten.



Udda prylar överallt och ingen som berättade vad vi såg.



Tegelstenar och en beskrivning av hur de tillverkats.



Benknotor i massor! Maken ville helst gå ut igen, han tyckte helt klart inte att vi hade där inne att göra.



Men jag såg det fantastiska fönstret i bakre änden av rummet. Dörren stod öppen även där. Hur skulle jag kunna motstå?



Inte blev jag besviken heller.



Gården var lika spännande som rummet, en enda röra av grejer.



I stenläggningen fanns udda stenar inlagda.



Fönsterpartiet var vackert utifrån också.



Maken ville gå, så jag följde motvilligt efter.



Var bara tvungen att stanna och ta några bilder på de flaskor som prydde det stora fönstret mot gatan först.



På en skylt läste maken att det mycket riktigt var en sorts privat museum och att mannen som skötte det bodde högre upp i huset.


klicka upp bilden

På vägen tillbaka till vårt rum såg vi dessa plaketter i gatan och kände historiens vingslag på ett annat sätt än när vi tänkt på svenskkopplingar och Hansan.



Vi kom fram till rådhuset som låg vid det torg vi bodde. Intressant att bara ena tornet har spira. Tyvärr var fasaden mot "vårt" torg under renovering, så vi kunde inte se hur utsmyckad den är.



Rakt igenom rådhuset går Schwedenstrasse (Sverigegatan), denna lilla men vackra gång.



Här finns en nisch med en byst av Gustaf II Adolf, Lejonet från Norden. Tänk att detta en gång i tiden var södra Sverige! Vårt första universitet anlades i Greifswald. Nog vore det intressant att leta fler svenskminnen i Pommern?



Vi avslutade dagen med det lokala ölet i krokiga glas



och en väldigt god fiskrätt.



Sedan såg vi på fontänen utanför vår port. Jag hade bara sett den bubbla som ett bubbelbad



men plötsligt sköt den upp en hög stråle rakt upp i luften. Kul grej!

Från Stralsund åkte vi till Rügen och färjan hemåt, men det blir också i ett annat inlägg, annars knäcker jag nog bloggers maxgräns för antal foton.

4 kommentarer:

Rost och rädisor sa...

En välfylld dag på alla sätt, mycket att förundras och njuta av. Undrar vad bakgrunden kan vara till husen på muren... bodde vakten där och spanade samtidigt eller bara brist på markutrymme innanför muren. Skulle också bra gärna velat se hur de såg ut inuti.
Allt gott
/Anette

Vonkis sa...

Nej men, varför är det bara spira på det ena tornet? Det har jag inte sett tidigare.

Förstår spänningen med det där privata museet, kliade det inte i fingrarna för att gå och knacka på hos mannen som ägde det?

Eva Trillian sa...

Jag har sagt det förut och det är lika sant ännu; det är så himla trevligt att få "följa med" på dina resor! :)
Nyfiken på de där mur-husen - undrar om de är lika charmiga på insidan, liksom ...
Stockrosor! De är semester för mig på något vis. Vackra!

Mira sa...

Men så spännande! Här skulle jag gärna stanna till någon gång. Tack för att jag fick följa med!