Sidor

onsdag 17 januari 2018

Ferdinand Cheval - En bondson i klass med Gaudí och Dalí


Detta är brevbäraren Ferdinand Cheval. Han föds 1836 i en fattig bondfamilj i den lilla franska byn Charmes. Hans mamma dör när han är 11 år gammal och pappan sju år senare. Hans förstfödde son dör vid ett års ålder och när frun dör tas den andre sonen omhand av gudföräldrar.

42 år gammal blir Cheval lantbrevbärare i Hauterives där han varje dag går dryga 3 mil för att dela ut post. En dag snubblar han över en annorlunda sten som väcker hans fantasi och 33 år senare har han på sin fritid skapat ett monument som är värt en resa!



Detta fantastiska palats kallar han för Le Palais Idéal och det är ett fantasieggande sagoslott som för tankarna både till arkitekten Gaudí och konstnären Dalí. Men eftersom det är skapat av en outbildad bondson tog det många, många år innan det erkändes som sann konst!


Södra fasaden
Klicka gärna på de liggande bilderna så blir de större.


Del av norra fasaden
 Bygget är 26 meter långt och höjden varierar mellan 8 och 10 meter.


Del av norra fasaden
Cheval började med att bygga en fontän, "Livets källa", och i "Barbarernas torn" byggde han en reservoir från vilken vatten leddes genom rör ner till fontänen.


Västra fasaden
Inspirationen kom förmodligen från de illustrerade magasin (bl a Le Magasin Pittoresque) som han bar ut under sina rundor. Här ses motiv från kristendom och hinduism sida vid sida med antika figurer, djur och växter.



Här finns trappor och gångar, en labyrint som är lika spännande för alla åldrar.



Vissa ytor är förhållandevis släta,



andra är överdekorerade med en salig blandning av motiv och mönster.




Det finns precis hur många detaljer som helst att upptäcka.




Från början lade Cheval uppsamlade stenar i sina fickor, men tröttnade på att laga hålen i fickorna och övergick först till korgar och sedan till skottkärra. Hans redan långa dagsvandringar utökades med ca 8 kilometer per dag under insamlingsrundorna.



Han arbetade mest nattetid, i ljuset av en oljelampa. Stenarna fästes med kalk, murbruk och cement.



1896 köpte han mark av grannen för att kunna fortsätta bygga norrut.



På många ställen har han lagt in olika texter, poetiska fraser och mantran.



 På östra sidan finns nu en modernt uppbyggd scen och belysning, därav dessa sladdar.



Här finns koraller, träd, fåglar, björnar, byggnader, palmer, keruber, mumier och gargoyles.




 Cheval ansåg att Napoleon hade rätt när han sa att inget var omöjligt.



Tre jättar är uppbyggda på den östra sidan, de är palatsets beskyddare.



Chevals version av ett hinduiskt tempel samsas med en schweizisk alpstuga, med ett medeltida slott och en arabisk moské.





En fotograf började sälja vykort från Le Palais Idéal, då insåg Cheval sina möjligheter och stämde fotografen, fick ensamrätt på vykort och anlitade en guide som tog hand om besökare.

Surrealistiska konstnärer fick så småningom upp ögonen för platsen och Picasso, Duras, Neruda med flera kom dit. Max Ernst gjorde ett collage 1932, "Le Factuer Cheval", som nu hänger på Guggenheimmuseet i Venedig.




Men erkänd blev han likväl inte, vilket han tycktes ta med jämnmod. Han använde själv orden grotesk och bisarr om sitt verk.




Först 1969 klassificerade kulturminister André Malraux bygget som ett historiskt monument (efter att han uppmärksammats på att allt höll på att falla sönder) och det verkliga erkännandet kom 1986 när ett frimärke med Cheval gavs ut.




 "1879-1912, 10.000 dagar, 93.000 timmar, 33 år av prövningar
Låt någon envisare än jag göra jobbet."

(fritt översatt)




Och här, i en nisch bredvid de tre stora jättarna, finns Chevals skottkärra bevarad.



Cheval fick inte begravas i sitt palats så han ägnade ytterligare åtta år åt att bygga ett mausoleum på den närliggande begravningsplatsen. Det stod klart ett år innan denna mycket specielle man fick sin sista vila, 88 år gammal.

måndag 15 januari 2018

När allt bara blir skrutt.


Som den tappre läsaren av min blogg vet blev varken jul eller nyår några höjdare. Vi åt den önskade nyårsfonduen på fredagen efteråt, då sönerna piggnat till från sina sjukor. Då hade både maken och jag börjat känna oss krassliga, maken framför allt (men han är ju karl). På lördagen åkte äldste sonen tillbaka till Göteborg.

På måndagen började jag min veckolånga intensivkurs i keramik, något jag berättade om i EFIT. På tisdagen vaknade jag med 39 graders feber. Det var den kursen. Det blev svettiga/frusna dagar i tevefåtöljen istället för kreativa och skapande dagar i keramikverkstaden.



Desto roligare är det att så här sent omsider berätta om de fina julklappar jag fick av mina goa barn. Dottern ville inte ha eller ge julklappar, men jag envisas med att kalla hennes överraskning för julklapp. Hon berättar själv så fint i sin blogg om vad hon gjort och bilderna hon tagit är typ etthundrafemtio gånger bättre än min. Läs där om min gamla duk som hon gjort en ny upplaga av!



Äldste sonen hade skrivit ut sex knallblå mumintroll på en 3D-skrivare. De har en skåra i nacken så de kan användas som hållare för placeringskort.

Mellangrabben hade gått på jakt efter filmen jag önskat mig och hittat den i en begagnat-butik. Jag följde Ronnie Petersons karriär när det begav sig, men hann aldrig se filmen på bio.



Lillhunken gav mig en ställning till alla mina fågelmatare (ja, den ska ställas lite rätare, jag lovar). Vi var tillsammans i Vällingby lördagen före jul och fixade alla hans julklappar på bara någon timme. Effektivt och bra, dessutom fick vi två fina julgranar på köpet. (I Vällingby brukar de ge bort en gran om man handlar för 500:- i butik, så det har vi utnyttjat de senaste åren).

Nog om jul och det som varit. På fredag begraver vi svärmor, sedan vill jag gärna blicka framåt.

måndag 8 januari 2018

EFIT - en januarimåndag i leran

Dags för årets första EFIT
och vi som fotograferar Ett Foto I Timmen finns här!


7.30
Väcks av klockan för första gången på länge, länge.
Ställer mig i duschen och känner att jag mår bättre än jag vågat hoppas.



8.30
Fixar till en lunchmacka att ta med.



9.30
Konstaterar att även nötskrikan är glad åt
att jag tinar vattnet i fågelbadet varje morgon.



10.30
Har vi haft genomgång på keramiken
och jag packar upp mina kakformar.
Det är nästan två år sedan jag var här senast!



11.30
Denna vecka är jag sugen på att dreja,
 så jag lyssnar på när läraren går igenom de olika greppen.
Det är nog fem år sedan jag provade senast.



12.30
På lunchpausen tar jag en bild av de olika stegen i drejningen.



13.30
Men jag har ägnat mig åt att kavla idag.
Vill inte göra något krävande första dagen
eftersom jag inte är helt frisk.



14.30
Massor av små stjärnor, kaniner och annat
har jag kavlat fram och lagt på tork.
Den torra luften får mig att låta som om jag druckit whiskey hela dagen.



15.30
Jag går hem tidigare, ska egentligen hålla på till 16.
Köper lite fryst mat på Picard.



16.30
Hemma. Tebaljan. Datorn.



17.30
Upptäcker att det börjar en engelsk variant av Konstnärsdrömmen.
När jag sett att den finns på SvtPlay ser jag också att den börjar redan kl 18!
(Den bild jag sett handlar om reprisen senare ikväll)



18.30
Planerar middagsmaten,
den gamla risgrynsburken fanns i huset när vi köpte det.
Maken handlar på vägen hem från prästen,
de har planerat hans mammas begravning.



19.30
Luften har gått ur både mig och maken.
Jag fryser och hostar.
Bekvämmat, med grönsaker från Picard och kyckling Cordon Bleu från Lidl.

 

20.30
Alla pepparkakshus är orörda.
Undrar hur många Lillhunken orkar äta?

 

22.00
Maken har tvingat sig foga så mycket han kan av badrumsgolvet.
Nu är fogmassan slut.
Jag också.
Måste sova bort resten av förkylningseländet.