Sidor

onsdag 28 mars 2018

Kämpa Våren! Kämpa Våren!


Kalla nätter och soliga dagar, jag kastas mellan vinter och vår. Krokusen orkar nästan slå ut när solen värmer.



Vintergäcken såg jag redan i januari, men jag tror bestämt att det är vintern som gäckar våren med alla återkommande snöfall som varit sedan dess.



Blåsippsknopparna blev visst suddiga, men de finns där!



De enkla snödropparna och



de dubbla kämpar sig genom fjolårsskräpet. Jag flyttar försiktigt undan de vissna irisbladen för att släppa fram sötnosarna.



Plötsligt ser jag att tulpanerna jag planterade i mossan bland alla narcisser visar sig - de som skulle lura rådjuren genom att gömma sig bland narcisser gör tvärtom?!



På Lidl hade man gett upp om alla småplantor, tiopack penséer kostade bara 10:-. Med lite vattning och omsorg ska de minsann bli fina igen! En rosa syrenplanta kunde jag inte heller motstå, får ställa den i växthuset och dra på skyddsvärmen så kanske den klarar nätterna.

Lusten att börja rensa bland perennerna är så stor!



Visst har jag fläckar av snö kvar i trädgården, men den består av 5 millimeters isklumpar och känns riktigt rolig att ta i.



Eftersom nätterna är kalla har jag också testat att frysa in tulpaner, det blev väl inte så lyckat utan tål att utvecklas.



Men som fotoobjekt är de kul och



i skuggan blir det inte så varmt att de smälter. Än.

måndag 26 mars 2018

När man inte får visa sin oro.


Den senaste dryga veckan har jag gått med fjärilar i magen och oro i själen utan att få visa något. Jag har försökt fylla dagarna med annat så att tankarna inte flugit iväg. Så svårt det varit att uppföra sig som vanligt när ens inre är i kaos!

När mina fjällfarare kom hem från sportlovet hade Mellangrabben upptäckt en stor knöl på halsen. Hans halsmandlar opererades bort för knappt två år sedan när han fick dubbla halsbölder tre gånger i rad, tror att jag skrev om det då, så det handlade ju inte om att en sådan svullnat.

För en och en halv vecka sedan kom han hem till mig efter att ha varit på Vårdcentralen och genast fått tid för biopsi på Radiumhemmet. Han hade en dryg timme att slå ihjäl innan han behövde åka in till stan. Vi pratade om framtiden, vad han vill specialisera sin master på (han läser kemi på KTH) och hur sommaren ser ut. Han vidhöll att han inte var orolig och jag vågade inte säga emot.

En vecka skulle det ta att få svar. Gissa om jag hann googla mycket och läsa alldeles för mycket under den tiden!

Läsa och kommentera bloggar var det inte tal om, stoppa in bilder från Nordiska Trädgårdar och EFIT gick bättre. Men magknipet och hjärtkrampen när jag gick förbi kvarteret där han bor på väg till keramiken i fredags var grym. Då hade det ju gått en vecka utan att jag fått veta något!

I lördags hade jag mina butikskollegor på lunch/möte/middag här hemma. Fullt upp. Vi bokade kommande halvårs arbetsdagar och jag ville bara skrika att tänk om jag inte alls kan jobba allt detta jag nu bokar upp mig på!

Igår träffades vi i butiken för att fixa runt, möblera om och greja med belysningen. Maken som varit i München tömde det som var kvar i hans mammas lägenhet som nu blivit såld. Innan han åkte dit berättade jag om sonen och biopsin, ifall att de skulle träffas.

När jag så småningom åkte hem från butiksmötet var maken klar med sitt och ringde för att kolla var jag var. Han hade just lämnat upp ett soffbord till grabben och berättade att läkaren ringt på lördagen för att säga att knölen enbart var en infektion.

Gissa vem som genast ringde upp grabben och sa Skitunge till honom. Varför hade han inte ringt mig!?!? Då erkände han att han också varit orolig, speciellt som knölen växt till fem cm i tisdags. Nu krymper den igen och all oro har släppt.



Nu kan jag återigen fortsätta sommarresans planering, den som jag knappt vågat tänka på. Igår kväll satte vi dessutom upp alla knoppar på det badrumsskåp maken snickrat, så steg för steg blir badrummet allt färdigare.



Ikväll ska jag stå på Hovet och skrika ut alla innehållna känslor när jag räknar med att vi vinner. Hesare än hes tänker jag bli.

fredag 23 mars 2018

EFIT - en välfylld marsfredag


Så är det återigen dags att fotografera en gång i timmen.
Andra som gör samma sak just idag finns här.


6.30
Vaknar av att maken ger sig av.
Ger utefåglarna mat och konstaterar
att jag behöver fixa om lite på bordet på trappen.



7.30
Tycker att väderprognosen ser bra ut.
Hör inte det meteorologen säger om kylans återkomst i nästa vecka.



8.30
Fixar till en chokladkaka.



9.30
Planerar hur min skröjbrända keramik ska glaseras.



10.30
Fixar till en rödbets- och fetaostpaj.



11.30
Fyller en mjölkflaska med vin inför kvällens tjejmiddag.
Brukar använda sirapsflaskor, men de är slut.



12.30
Tar hand om dahliaknölarna jag köpte på mässan igår.



13.30
Hämtar in posten.
Har fått Försäkringskassans kort för EU-länder,
det där man behöver när man reser utomlands,
till alla fem som är skrivna här.
Dottern får fixa sitt själv.



14.30
På tåget mot stan.


15.30
Men jag har ju tagit fel på tiden!
Trodde vi skulle glasera mellan 15-18 men det var 16-19.
Det går ju inte!
Snälla läraren säpper in mig tidigare
och jag börjar glasera all min keramik.



16.30
Jag har vansinniga mängder att glasera.
Försöker vara metodisk och ta en färg i taget.
Turkost,vitt, blått, transparent.



17.30
Tvättar bort turkos glasyr från blad och blommor
och penslar på grönt och violett.



18.30
Helt slut av olika statiska arbetsställningar
är jag klar med all glasering och väntar på tåget.



19.30
Fördrink med tilltugg hos väninnan.
Hungrig!


20.30
Mitt i middagsförberedelserna får hon
ny tvättmaskin och torktumlare levererad,
men nu ska vi äta!



21.30
Mat, prat och vin.
Och mera mat, prat och vin.



22.30
Citrusfrukter marinerade i rom
serverade med vaniljglass, marängsmul och vispgrädde.


23.30
Hemma.
Ensam.
Lillhunken är på hajk och maken i München.
Imorgon ska jag ha alla butikskollegor här på möte hela dagen
Bäst att jag släcker lampan och sover!

torsdag 22 mars 2018

Nordiska Trädgårdar 2018 - en bildkavalkad


Så här lugnt och stilla är det när man kommer till Nordiska Trädgårdar på morgonen. Kontrasten mot senare på dagen är obeskrivlig!

Klicka gärna på bilderna för Blogger gör dem suddigare än de är.



Det finns möjlighet att fotografera i lugn och ro, välja bildvinklar utan störande element.



Här bjuds så mycket som är sevärt och som väcker ha-begäret.



Söta små farbröder i blommiga montrar, till exempel.



Fågelholkstävlingen ligger nästan längst bort i C-hallen. Den här blev såklart min favorit!



Men den här tror jag vinner, full av fantasi och energi!



En gammal lampskärm kan få nytt liv av trasor. Den fanns i ett skjul vid en av idéträdgårdarna.



Tyvärr är det lite svårt att få bra bilder på idéträdgårdarna eftersom de är genomsynliga och montrarna runt omkring är inte den bästa bakgrunden.



Här fanns i alla fall en del väggar som gav en lugnare bakgrund. Trädgården heter "Gråtande Pomona" och jag känner igen keramiken, tror jag fotograferat annat av samma keramiker tidigare.






En annan idéträdgård var "Utsikt från en sitt-hammock" med flera brandgul-röda sitt-hammockar hängande från taket. (Notera hur folktomt det är i bakgrunden, om någon timme är där byst med besökare!)



En idéträdgård fylld med välkomnande detaljer var "Njuterum", där kändes det att man kunde njuta, stora som små.






I mitt tycke charmigast och dessutom minst var idéträdgården "Antikträdgården" som kanske hade passat bättre som balkong eftersom den mest bestod av ett prylfyllt lusthus.



Här fanns så mycket att se, så många detaljer! Att fylla en hel trädgård på detta sätt är nog aningens för mycket ... aningens ...





Men det fanns en idéträdgård, "Moodroom", som inte alls var välkomnande. Kändes som en miljö på ett företag och dessutom var trädgården avspärrad med ett rep. Här fick ingen komma in!



Vilket inte hindrar att lamporna var rätt läckra!



"Människans möte med det levande" talade onekligen till det svenska hjärtat med sin faluröda vägg.



Att en skrivpulpet inte håller sig levande så länge i en trädgård är en annan femma.



Floristutbildningarna har också montrar på mässan. Vilka fantastiska uppsättningar de gör! Vilket roligt jobb!



Nu började det bli lite för fullt med folk så jag flydde in i den mindre hallen där balkongutställningarna fanns. Hamnade direkt hos Marco Lehtojokis slottsbalkong



som var överdådigt pampig och spektakulär. Marco själv var på plats och fick just besök av Lars Ring. De har kolonilotter i samma område men jag har aldrig besökt Marcos.



"Hängande oas" kändes som ett minispa. Romantiskt och mysigt.



"Kökets trädgård" var maskulinare med sina raka linjer och sin svarta färg.



Det gäller att se var man sätter fötterna!



Två balkonger hade afrikanskt tema. I den här vinkeln kändes det mer som en svensk skog



men i en annan vinkel kom Nordafrikas färger fram i "Stenar och bladverk". Åh, så jag gillar keramikskålen i ampeln!



Jag var övertygad om att jag skulle rösta på Marcos balkong, men så kom jag fram till "Säg det med en balkong - konsten att bara vara". Och ja, ni anar ju hur jag blir när jag ser blått.



Det är något i mitt hjärta som bara smälter.




Jag känner mig hemma och harmonisk i sinnet. Gillar att bara vara.




Så kreatören Anne Berlin fick min röst.



Här är två bilder från den andra afrikanska balkongen, fylld av färg!



"Mitt Afrika" var det (inte så) fantasifulla namnet.



"John Bauers sagoskog" kändes lite glest planterad för att sagostämning skulle uppstå.



Samtidigt inser jag hur mycket jobb som ligger bakom en monter. En grön mossvägg som denna görs inte i ett nafs.



Feminint och charmigt var det "I Hannas blommiga värld".




Det kändes som en balkong där skapandet stod i centrum.




Avslutar med en bild från "Häxans trädgård" där ett känsligt öga återigen får vila i den blå färgen.
Och mitt tips till dig som ska gå på mässan i morgon eller i helgen - fiket längst in i B-hallen har inte alls lika många besökare som de i stora hallen. Räkmackan är dyr men supergod.

Och imorgon är det dags för EFIT - Ett Foto I Timmen igen!